Tisdagen den 28 februari
Idag sov vi längre än vanligt eftersom vi var trötta från gårdagens utflykt men vi tog oss till slut upp och åt frukost. Efter frukost gick vi till Starbucks i förhoppning om att de hade bättre wifi än på hostelet så att vi skulle kunna få upp lite bilder till bloggen men oavsett hur många frappucinos vi köpte blev inte anslutningen tillräckligt stark. Vi gick tillbaka till vårt boende och slöade lite, samt mailade lite boenden i Australien. Sanningen är att vi inte riktigt hann börja göra något vettigt för klockan 12.50 checkade vi in på AJ Hackett Bungy. Vi hade båda köpt ett kombo-paket där vi fick gunga i världens största gunga samt hoppa världens högsta bungyjump*. Efter att vi båda hade skrivit under på att vi vet om att bungy jump kan vara farligt hoppade vi in i en buss som körde iväg oss till Nevis. Efter en stunds körande på en liten grusväg kom vi över ett krön och kunde då se två små hus som hängde fritt i luften, det såg ut som en kabinbana som man kan se i alperna. Vi hoppade i varsin sele och samlades vid en liten kabin som körde ut oss till den större kabinen som hängde i mitten av ravinen. En i taget krokades vi fast i bungyrepet, ställde oss på plattformen 134 meter över marken, tog ett djupt andetag och kastade oss ut i luften. Jag har minnesluckor från själva hoppet men det starkaste jag kommer ihåg är ljudet av luften som rusade förbi mina öron. Också en massa synintryck: marken som rusar mot mig, bergen som försvinner bakom mig och en kombination av alla färger som fanns runt mig i en enda blandning då jag inte lyckades fokusera blicken någonstans när jag for fram i uppemot 130 kilometer i timmen. När vi hade hoppat tog vi oss bort till den andra byggnaden som hängde i luften för att där spänna fast oss i världens största gunga. 125 kilometer i timmen i en 300 meter lång båge genom en ravin for vi fram. Första svängen var skräckslagen då gungan började med ett fall på 70 meter men när vi hade kommit till toppen på andra sidan återhämtade vi oss snabbt och kunde med skräckblandad förtjusning njuta av utsikten.
Väl tillbaka i Queenstown firade vi våra bravader genom att äta burgare från Fergs Burger (det hippaste hamburgerstället) på stranden och titta på solnedgången.
Sedan gick vi tillbaka till hostelet och drömde drömmar om att vi föll.
Tjingeling!
/J
*Det finns ett hopp som är högre men då faller man med guidelinor så att man inte kan studsa hur som helst, och därför förekommer det viss debatt kring hur den ska räknas som riktig bungy eller inte.
1 kommentar(er)
